Idag kom mamma, pappa & syster över på lite söndagsfika. Jag hade frågat mamma om mormors gamla kaffekvarn om jag skulle kunna få den, så den hade de tagit med sig... Den är jättesliten men det är ju det som är hela charmen med den. Det är den absolut perfekta färgen. Åh jag är så glad. Det är ju ännu bättre när man vet var ifrån den kommer än om det är någon random-pryl man hittat på loppis. Jag har aldrig träffat min mormor eftersom hon var född 1904 så gick hon bort innan jag kom till (hon var liksom 40 år drygt när hon fick mamma liksom mamma var runt 40 år när hon fick mig) så att ha något efter mormor i mitt hem känns helt underbart även om det är något så litet och slitet som en gammal kaffekvarn...
Sedan hade min pappa hittat två par handväskor efter farmor (född 1914) också. De är ifrån 40-talet faktiskt. Jag kommer kanske inte använda dem så mycket (iallafall inte den svarta) men de är väldigt roliga att ha i sin ägo. Just för att de är så gamla men i superskick men också för att de är efter min farmor.
Den bruna är självklart snyggast och i bäst skick i remmarna då den svarta har spruckit i sömmen, syns ej på bilden. Kul att spara dem båda två hursomhelst.
I veckan ska jag upp på mammas och pappas vind och rota fram fler grejor som jag ska lägga vantarna på!